EGLAM's Kennel

Vilket dygn det varit...

Honeys bebisar äter och sover, och tvättas rena rena rena av sin mamma... Det blir inte mycket sömn för vare sig henne eller mig. När valparna fortfarande är inne på sina första dygn är jag alltid ständigt DÄR. Kalla mig hönsig, men det är så lätt att små saker blir stora bekymmer annars. Bättre att vara med hela tiden... Jag sover ( om man nu kan kalla det att sova ) sittandes i en saccosäck inne hos Honey i hagen på natten. Dels kan jag bistå när trötta och hungriga valpar letar efter mammas mat, men jag har även möjlighet att se varje stund av deras utveckling. Det händer så otroligt mycket under dessa första dygn...

När de föddes höll det på att inte alls gå bra. Jag kände under onsdagen att Honey var tröttare, att de nog var på gång att göra sig redo för världen. Jag sa till familjen att jag skulle lägga mig tidigt för det blir nog en lång natt. Halv nio traskade jag och hundarna till sovrummet. Kvart över nio gick vi ner igen, jag och Honey... Time...

Lille gossen låg som nr 1... Men han kom inte ut. Efter en halvtimme med värkar, efter att vattnet hade gått, och inte ett spår av någon valp ville tränga sig ner i kanalen ut i det blå, väcktes mannen här hemma för att göra bilen iordning för djursjukhuset... När han var sådär lagom halvvaken såg jag att det började hända lite mer saker... Men det kom bara fram en tunga och en liten nos... Oj vad jobbigt det var. Min första tanke var ju att valpen är död, så långt ute som tungan var. Men jag kände en antydan till rörelse och förstod att valpen var tvungen att komma ut nu.

Man kan väl säga som så, att hade jag inte jobbat på förlossningen tidigare, och förlöst människobarn, så hade detta aldrig gått. Jag fick hjälpa till, att lirka fram huvudet, frilägga och sedan få tag om valpen bakom frambenen liksom för att därefter försöka invänta nästa värk och dra försiktigt. Det funkade och ut kom en gosse på 164 gram, som var mindre medtagen än jag hade väntat mig. Jag började förvisso redan innan han var avnavlad att gnugga honom torr, men han var pigg, och ville ha mat direkt! Usch, det är så jobbigt när det blir svårt. Och man måste vara så försiktigt också, så att inte tiken går sönder. Eller att man gud förbjude, skulle råka dra sönder valpen... Men a och o är att vara lugn, vilket jag märkte att jag var. Och Honey tittade på mig flera gånger, vi hade en fantastisk kontakt och ett samarbete där jag kände att hon verkligen litade på mig. En blick kan verkligen säga mer än tusen ord. 

Frukost   

Sen tösen då, ca en halvtimme senare föddes hon. Jag hade förberett mig på att hon skulle sitta fast hon med, men den lilla räkan gled ut i hel innerhinna efter att vattnet gick och Honey sa inte ett pip...storebror hade ju banat vägen för henne. 153 gram vägde hon så de är väldigt jämna i storlek.

Att återigen ha valpar i huset är fantastiskt roligt. Om än att det blir några dygn framöver med dålig sömn. Men det är så skönt nu att det äntligen är klart. Nu vill vi bara att de fortsätter att äta, sova och utvecklas som valpar skall. Risken är väl bara att Honey tvättar ihjäl dem först. Hon är verkligen en mamma långt ut i tassarna, och ser till att de kissar ordentligt efter maten...

 Personligheterna har redan visat sig. Gossen är den coola, lugna. Tösen är lite mer håll-i-gång...

Välkommen bebisarna  ÅDI & ÄSTHER...


 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S     

 
«oktober 2019»
tiontofr
010203040506
07080910111213
14151617181920
21222324252627
28293031
Skaffa en gratis hemsida på Cybersite.se