EGLAM's Kennel

Valparna upptäcker världen...

Godmorgon Världen...

ästher7v

När man är 7 veckor gammal har man lätt för att lära. Numera har valparna lärt sig att altandörren är den där passagen ut i stora vida världen. Tänk att det finns något som kallas för gräs som man kan gå ut och kissa på. Och några meter till ute vid gräset, där finns det en rabatt som man kan kika lite på...om en vecka vågar vi nog oss upp och gräva där - om inte frosten hinner först!

ådi7v

Det är så roligt att se dem, följa dem, i deras upptäckar resa. För varje dag händer det något nytt och spännande. Vardagsrummet är ju hur kul som helst att stoja runt i. Hallen har de numera också tagit under sina tassar och tom toaletten och köket får allt oftare påhälsning, Nästa steg är väl att de rusar med flocken till ytterdörren när dörklockan ringer. Och i den vevan brukar valparna vara 8 veckor och det där med att flytta ligger runt hörnet...

Nästa vecka är det tid för vaccination och besiktning. Tog ett snack med Ådi igår, om han vill flytta lite på sig eller stanna kvar hos oss...fick inget tydligt kvar. Dock visade han att minsann att bägge kulorna låg på plats, de små risgrynen, så han känner sig nog redo... lille prinsen. Det blir med lite blandade känslor att låta honom se vida världen någon annanstans. Han har en stor plats i familjens hjärta han! Men, så är det ju. Han är fostrad i grunden av oss och vi lämnar vidare...

Ästher huligan som älskar att bitas i tårna stannar ju kvar hos oss tills vidare. Så det lär bli hola baloo under julgranen i år!!


Valparna 6 veckor

Ja, de små liven växer. Individuella försäkringar är tecknade, valptänderna är vassa och de springer målinriktat och leker med både leksaker och varandra. Att jaga fötter med strumpor är Ästhers nya favoritlek och lille Ådi, som faktiskt väger några gram mindre än syrran nu, föredrar att jaga efter leksaker som kommer i rullning etc...

Det är två härliga valpar som nu även fått testa på att vara ute vid korta tillfälle, kissa på gräsmattan och leka på altanen. Att smaka på hur både mossa ( bläh ) gräs ( mums! ) och maskrosor smakar har de också hunnit med. De smälter bra in i vår lilla flock så det blir inte lätt att skiljas från de små.

Vi ( läs jag ) har iallafall bestämt mig för att lille Ådi skall säljas, mest troligt med ett fodervärds avtal. Jag är så förtjust i denna lille kille med de otroligt vackra ögonen. Han har ett sådandt ansikts uttryck så att jag bara smälter. Att han sedan är otroligt trevlig också gör att man kan bara inte annat än att tycka mycket om honom. Han har ett vackert huvud, med fint stop...faktiskt snäppet bättre än sin syster. Så ja, jag måste följa honom utställningsmässigt och utvecklingsmässigt...

                             Ådi6v

Lilltjejen då, ja. Vi får se lite längre fram här. Men tills vidare skall hon stanna hos oss iallafall. En pigg liten valp, full av hyss och härliga upptåg. Påminner både om Ylva i samma ålder samt om Zoey...och de två är verkligen inte släkt. Tuff, orädd...otroligt pigg och glad. Sen är hon rätt fin också så jag måste ju se lite vad det blir av henne ju! Hon var dock inte stilla länge nog så jag fick ingen bra utomhus bild på henne...


Storm, valpmat o sjukhus

Minsann om dagarna inte springer iväg.

Denna vecka har vi hunnit med STORM, klass tre varning. Dock utan, för oss, några skador. Varken på materiella ting eller oss levande. Och strömmen fick vi behålla dessutom. Tackar tackar.

Sen har våra snuttisar, dvs våra valpar som gärna snuttar på våra fingrar i hopp om att där skall komma mat, börjat äta lite smått försiktigt med valpmat. Att jag hade en Idé om mousse eller åtminstone uppblötta valptorrisar, visade sig helt enkelt inte vara valparnas teori. Nej, vi hugger rätt in på torrfoder, valp torrfoder förvisso men iallafall...

jaja, de är inte tappade bakom en vagn iallafall!!

De längtar ut, utanför valphagen, märker man. Där ute är ju resten av flocken och såklart vill de ju också vara där. Tids nog säger jag... Vi får se vem som vinner.

Har spenderat en kort tid på sjukhus nu här också. Opererad o klar. Vågar knappt säga det men så här få dagar har jag nog aldrig legat inne efter operation. Är trött o sliten såklart men det känns fantastiskt att inte vara som ett lik och att faktiskt kunna röra sig hjälpligt. Sen tar det nog en tre, fyra veckor innan jag är på banan igen, men jisses så lycklig jag är att det är så här långt iallafall!

Håll nu tummarna för mig att där inte blir några bakslag!!!

Maten är väl som alltid på sjukhus, inte alltid av den godaste variabel...tyvärr. Rotmos o köttkorv...

Rotmos


Valparna

Igår hade vi besök.Valparnas pappa Enzo's ägare var och beskådade de små liven. På kvällen kom det några bilder i mailen. Visst är de söta?

                                 valparna

Utvecklingen går verkligen enligt regelboken. De små valparna växer och frodas, hörntänderna har tittat fram och de börjar intressera sig för världen omkring dem. Förvisso spenderar de sina dagar i valphagen och i våra famnar utanför, men de börjar titta lite intresserat vad som händer i världen utanför...

Sen var det ju det där med om man skall behålla någon valp och varför...samt vilken??? Jag har ju hela hela tiden sagt att jag ville ha en Honey-tik-valp, röd med bläs...Men så har vi ju den lille Ådi här nu också, som hels familjen har kärat ner sig i. Han är både exteriört lovande och har en sådan härlig mentalitet. Ja, de närmar sig 4 veckor bara, men karaktärsdragen och utseendet ser man ju så tydligt redan. Hur skall vi göra??? Hmmm...

 


Nya bilder

Ästher3v

Lilla Ästher är en riktig liten pingla!

Promenad

Ni får hålla till godo med denna bild på lille Ådi när han är ute och går. Den andra som visar han ansikte i närbild, hamnar av någon anledning hela tiden upp och ner nämligen...!


Valparna 3 v

Uppdaterar från mobilen, det blir som det blir...

Tog söta bilder, som tyvärr inte går att ladda in. Gör nytt försök från datorn sen!!

Valparna växer och frodas iallafall. De har söta öppna ögon, nyklippta klor och de går försiktigt omkring i valphagen. Mamma Honey sköter om dem exemplariskt och man har börjat höra små annorlunda skall-liknande läte. Idag försökte de nafsa varandra i öronen. Tänderna är på utväxt och vi börjar lära känna dem mer och mer... 

Nu är vi mitt uppe i " den ljuva tiden "

680 gram vägde Ådi och 601 gram vägde Ästeher på 3 veckors dagen...


Valparna 2 veckor

Igår kväll blev valparna 2 veckor gamla... Jisses, har jag sovit i saccosäcken så länge? Börjar bli dax för min egen säng snart. Bara någon liten natt till...så att jag vet att de hittar tillbaka till värmen och mamma ifall de kommer vilse.

En halvmeter åt fel håll är inte lätt om man E liten och knappt seendes... Tösen Ästher har öppnat sina ögon idag, gossen håller på för fullt. Nej de är så tjocka, mätta och nöjda så då har man inte bråttom med att se vad världen har att erbjuda! 542 gram på Ådi igår kväll och Ästher vägde 465 gram 

individuella bilder kommer så småningom. Ni får hålla tillgodo med bilden där de sover, mätta o belåtna!

2 v


Valparna är nu en vecka gamla

1 vecka

Att vara en vecka gammal innebär att livet inte hunnit börjar på riktigt ännu!

Äta, sova, tvättas...och sen börjar det om igen..

Gossen Ådi väger numera 328 gram, titta på bilden ovan där man ser hans tjocka goa mage...

Tiken Ästher väger numera 300 gram och som synses mår hon mkt väl även hon.

Mer info kommer i takt med att de små växer. Om några dagar bör vi kunna se deras ögon!

 


Vilket dygn det varit...

Honeys bebisar äter och sover, och tvättas rena rena rena av sin mamma... Det blir inte mycket sömn för vare sig henne eller mig. När valparna fortfarande är inne på sina första dygn är jag alltid ständigt DÄR. Kalla mig hönsig, men det är så lätt att små saker blir stora bekymmer annars. Bättre att vara med hela tiden... Jag sover ( om man nu kan kalla det att sova ) sittandes i en saccosäck inne hos Honey i hagen på natten. Dels kan jag bistå när trötta och hungriga valpar letar efter mammas mat, men jag har även möjlighet att se varje stund av deras utveckling. Det händer så otroligt mycket under dessa första dygn...

När de föddes höll det på att inte alls gå bra. Jag kände under onsdagen att Honey var tröttare, att de nog var på gång att göra sig redo för världen. Jag sa till familjen att jag skulle lägga mig tidigt för det blir nog en lång natt. Halv nio traskade jag och hundarna till sovrummet. Kvart över nio gick vi ner igen, jag och Honey... Time...

Lille gossen låg som nr 1... Men han kom inte ut. Efter en halvtimme med värkar, efter att vattnet hade gått, och inte ett spår av någon valp ville tränga sig ner i kanalen ut i det blå, väcktes mannen här hemma för att göra bilen iordning för djursjukhuset... När han var sådär lagom halvvaken såg jag att det började hända lite mer saker... Men det kom bara fram en tunga och en liten nos... Oj vad jobbigt det var. Min första tanke var ju att valpen är död, så långt ute som tungan var. Men jag kände en antydan till rörelse och förstod att valpen var tvungen att komma ut nu.

Man kan väl säga som så, att hade jag inte jobbat på förlossningen tidigare, och förlöst människobarn, så hade detta aldrig gått. Jag fick hjälpa till, att lirka fram huvudet, frilägga och sedan få tag om valpen bakom frambenen liksom för att därefter försöka invänta nästa värk och dra försiktigt. Det funkade och ut kom en gosse på 164 gram, som var mindre medtagen än jag hade väntat mig. Jag började förvisso redan innan han var avnavlad att gnugga honom torr, men han var pigg, och ville ha mat direkt! Usch, det är så jobbigt när det blir svårt. Och man måste vara så försiktigt också, så att inte tiken går sönder. Eller att man gud förbjude, skulle råka dra sönder valpen... Men a och o är att vara lugn, vilket jag märkte att jag var. Och Honey tittade på mig flera gånger, vi hade en fantastisk kontakt och ett samarbete där jag kände att hon verkligen litade på mig. En blick kan verkligen säga mer än tusen ord. 

Frukost   

Sen tösen då, ca en halvtimme senare föddes hon. Jag hade förberett mig på att hon skulle sitta fast hon med, men den lilla räkan gled ut i hel innerhinna efter att vattnet gick och Honey sa inte ett pip...storebror hade ju banat vägen för henne. 153 gram vägde hon så de är väldigt jämna i storlek.

Att återigen ha valpar i huset är fantastiskt roligt. Om än att det blir några dygn framöver med dålig sömn. Men det är så skönt nu att det äntligen är klart. Nu vill vi bara att de fortsätter att äta, sova och utvecklas som valpar skall. Risken är väl bara att Honey tvättar ihjäl dem först. Hon är verkligen en mamma långt ut i tassarna, och ser till att de kissar ordentligt efter maten...

 Personligheterna har redan visat sig. Gossen är den coola, lugna. Tösen är lite mer håll-i-gång...

Välkommen bebisarna  ÅDI & ÄSTHER...


Välkommen!

Jag E trött, för jag har varit vaken hela natten. Honeys bebisar föddes precis vid midnatt. Jag har inte sovit en blind och känner att det är nog dax nu...

Å och Ä

Den långa historien kommer sen, men ville bara precis dela med mig till er vår gosse och vår tös...


«oktober 2019»
tiontofr
010203040506
07080910111213
14151617181920
21222324252627
28293031
Skaffa en gratis hemsida på Cybersite.se