EGLAM's Kennel

Skratta eller gråta?

Zoey Zäta

Börjar med alt avlägga rapport ang lilla Zoey Zäta... Allt flyter på väl. Hon äter, äter o äter. Väger nästan 200 gram redan. En nöjd liten dam som sover nästan mest hela tiden, precis som en nyfödd valp skall göra. Och däremellan bajsar/kissar eller äter hon...

Sov

Maja sköter sin roll som mamma utan större uppoffring utan med glädje o engagemang! Roligt!

Övrigt i vårt liv då...Idag har jag gjort något väldigt dumt, dumt och klantigt. 

Vi har ju satt upp en grind in till vardagsrummet. Detta nu för att Maja skall kunna vara i lugn och ro med lilla valpen. Så idagtänkte jag att jag skulle bära in lite papper i vardagsrummet, som jag skulle pyssla med och samtidigt hålla Maja sällskap. Sagt o gjort. Med ett papper i ena handen och en penna i sedan andra klev jag, nästan, över grinden...snodde in mig och föll helt handlöst ner i golvet. Pang! Hakan först, resten av jag sen. Grinden in om insinuerad i benen eller nåt och rätt upp i revbenen på höger sida...och lite där omkring. Tappade andan helt fullständigt, och fy F-n vad ont det gjorde. Flera timmar senare hade jag fortfarande svårt att andas normalt o käken ömmade...

Nu ytterligare någon timme senare har jag varit hos både läkare o tandläkare. Några sprickor i revbenen, en stukad handled, en svullen tumme ( Jeppsson, den som fastnade i Majas mun häromkvällen ) en blivande blå haka, ömmande små blå partier här och där, en ännu mera ömmande axel ( var redan mör sedan krocken ) och div ömhet efter ett numera söndrigt grindparti. Och en ömmande men tack O Lov hel käke... Jaaa, vad skulle jag kliva ÖVER grinden för?

Och varför släpper man inte det man håller i sina händer för att ta emot i fallet?

Stackars min äldste son. Han var i rummet intill och kom farande efter smällen och undrade om han skulle ringa till någon. Hur det var med mig och allt...jo, det är bra sa jag efter ett par minuter, när jag kunde andas lite igen. Bara mör... 

Kan väl lugnt konstatera att jag inte skall åka till Malmö på söndag utan skickar med hundarna med en väninna. Mannen skall jobba. Själv skall jag förhoppningsvis stanna i saccosäcken tillsammans med mina barn och Maja hela helgen...för jag kommer inte upp när jag väl kommit ner där... Shit pommes frites... Nu kan vi inte vara med om mycket mer konstigheter på bra länge. Varken kroppen eller plånboken orkar med! Visst, hela Sverige i fotboll o skidor, men jag behöver väl inte heja på den som äkta gul och blå?


Välkommen lilla Zäta!

För att göra en lång historia kort så föddes lilla Zäta vid 21 tiden nu ikväll, 20/3.

Jag insåg under dagen att det var på G, vi höll oss tillsammans Maja o jag. Låg i soffan, låg på golvet osv. Sen satte det igång vid 18. Vid 19 hade hon rejäla krystvärkar men valpen kom inte ut. Lite senare såg jag en stor tass, tack o lov i en hel inre blåsa. Eftersom att jag var rädd för ett felläge och kanske en stor valp åkte vi in, vilket nog räddade lilla Zätas liv.

Maja fick röntgas för valpen låg ju såklart med rumpan först, och precis när veterinären kollade bilderna och såg att där var någon liten millimeters marginal att det skulle gå vägen så kom halva valpen ut och sen störtfastnade hon. Maja skrek, och jag höll fast henne, skickade ut mannen i korridoren för att hämta veterinären...sen skrek jag med.  Maja lyckades ju bita mig, för fy fasen vad valpen fastnade. Ingen veterinär kom, bara mannen min. Nu bytte vi plats, goda råd dyra! Jag for väl in i deras " endast personal " avdelning o tjoade att det var akut! Nu blev det fart. kände inte för att hjälpa till o gräva o dra med an blödande tumme!

Slutet gott, allting gott.

1659.- fattigare och en välskapt liten tikvalp på 156 gram... En lycklig o lugn mamma Maja, en nöjd husse o en lättad matte. Tre papillons som nyfiket nosade på handdukarna o pläden vid hade med till djursjukhuset.Nu vilar de tre tjejerna i sängen hos en sovandes husse. En vilostund för matte i saccosäcken bredvid valplådan... Fem människobarn som sover i sina sängar, alla mår bra även lilleman efter hjärnskakningen... 

Lycka!

Ja, visst har det varit en omtumlande vecka, men just nu är jag bara lättad o glad!

natti!


Inte mer nu...

Fyra av mina barn tränar självförsvar. Ikväll ringde telefonen. Eftersom att jag krockade i onsdags så står min bil på verkstaden, och eftersom att Maja snart skall valpa så bestämde vi att mannen skulle köra o lämna minstingen ( han tränar timmen innan de andra ) sen skulle mannen köra hem, äta, hämta de andra barnen och köra till träningen igen. Sagt i gjort. De hade precis åkt iväg för att hämta lilleman o lämna av de andra, när det ringde. Vår yngste hade gjort illa sig, och för säkerhets skull ringde de ambulansen.

 Min bror for hit så jag kunde komma dit ner också och Mamma kom o passade Maja. Det blev ambulans utan sirener ner, och det slutade med att han fick stanna kvar. Han gick inte att väcka när det var dax för undersökning, helt väck av trötthet trodde man förvisso men man blir ju lite fundersam. Kan bara kort konstatera att det inte varit en lätt vecka... men det får räcka med elände nu tycker jag.

Min man tar nattpasset på sjukhuset, jag passar hundar o barn hemma och imorgon bitti kommer mamma o passar Maja så att jag kan köra upp om sjukhuset. Shit vilken soppa... 

Håll tummarna att allt går bra!


fy fan

Måste göra ett tillägg.

Ca en halv timme efter att jag uppdaterade min hemsida i morse fick jag ett telefonsamtal.

En 3 barns mamma jag känner, ( dock inte i min närmsta krets, men iallafall ) lika gammal som mig, hon finns inte mer, hon dog igår. Anna krockade, bara någon timme efter att jag krockat. Anna hade inte lika stor som jag. Anna finns inte mer. Hon fick inte komma hem på kvällen till sina barn och pussa dem godnatt, hon fick inte vakna i morse och vara tacksam över allt hon har, hon kommer aldrig att kunna vara det. Anna dog igår, jag fick komma hem till min familj så gott som oskadd...bara lite öm. Anna kommer aldrig att kunna krama sina barn. Usch. Det blir så påtagligt.

Likaväl som att jag är tacksam över att det gick väl för mig, blir jag så förtvivlad över hur det gick för Anna. Glada Anna. Hon hade skaffat sig så fräsch frisyr, såg så pigg ut sist jag träffade henne. Idag tänker jag på hennes familj. Ikväll tänder vi ett ljus för dem. Man vet aldrig hur länge någonting egentligen varar, var rädd om varandra och livet. Det går inte i repris. Krama om varandra. Kör försiktigt snälla.

kram Jenny


Jäklar!

Ok, dagen igår var full av snö, hundarna lyckliga ( alla utom Penny då ) och det snöade massor massor. Vet inte hundra med knappt två decimeter blev det nog! Hur som helst, jag är ju barnsligt förtjust i snön jag med så vi plumsade omkring, jag o doggsen...

snööö13mars

Ylva smakar lite på den nyfallna snön, Honey borrar ner huvudet...

130313

Maja ser nästan ut att falla igenom snön, det gick ju upp till magen, så det var högt!

kallt

Penny satte sig utanför dörren, tittade på mig när jag höll upp hennes tröja som för att säga den sätter du inte på mig för jag skall inte vara ute...

Hmmm...jaja...så började dagen iallafall. Med snö, bus och kuligheter.

På kvällen skulle jag hämta min son, lyckades få sladd på bilen då det var underkylt och snorhalt på motorvägen, shit.

Trots att jag inte körde för fort, var det tydligen för fort för underlaget. Sladd, smack...tjo flöjt. Tack o lov var jag ensam i bilen, tack o lov lyckades jag lite med mina cirkusmanövers så bara bakpartiet slog i mitträcket, ingen airbag utlöstes ( på gott och ont )... Mörbultad, ont av bältet, lite nack ont... Ambulans till sjukhuset men tack o lov bara mjukdelarna som blivit lite möra... Kom hem vid midnatt, trött och öm men hel! Shit vilka krafter när det sätter in. Så trött idag, men tacksam över att allt gick så bra. Men jäklar vilket pådrag det blir, och var över allt annars! Poliser, brandbilar, ambulanser över allt! Akuten var överfull. Och så här i efterhand, fan... Men det blev materiella skador, det kunde varit så mycket värre.

Så nu är vi halvt billösa vilket såklart ställer till det, men sånt löser man. Håller tummarna nu att det inte går tre-fyra veckor och sen börjar nacken att krångla mer. Whiplash kan ju visa sig lite senare och jag är ju lite stel, men nej...det har jag bestämt mig för att klara mig utan!

Så snälla, var rädda om varandra, kör försiktigt och lita inte på att vägen ser ut/och är på samma vis. Med andra ord, om det är halt syns det inte alltid. Och 80 km per timme kan vara för fort tydligen...

Nej, nu skall jag jaga bilverkstan för att se om jag kommer iväg på solsemester i år eller om det blir till att sälja av smycken och ägodelar ( skämt å sido )...

kram Jenny


Hej o Hå, som det snöar på!!

Ja, i natt kom det snö, med dunder o brak!

Vi vaknade kl 04 av att telefonen ringde, min man fick åka in till jobb. Snökaos!! Trodde inte mina ögon när jag tittade ut! Det var bara till att borra in huvudet i kudden igen och fundera ut var jag lade min vinterjacka...Inte fullt så farligt, för jag hade inte hängt undan den, men dock hade jag vårjackan igår!

När jag gick ute med hundarna sen vid sju, låg det en ca 10 cm snö... När jag sedan kört barnen till skolan och skulle ut en andra gång med hundarna, vid nio nu, så var där väl en fem cm till... Helt sanslöst, det vräker formligen ner! Är det sista rycket nu innan vi skall få se krokus och annat komma fram i trädgårdarna? Inte mycket till vårkänsla ute idag vill jag lova! Känns mer som att vi inväntar julafton!!!

snowtime

Ylva var jättelycklig idag när hon såg snön, hon blev alldeles fnattig! For runt som om hon fått en raket i baken! Tjohoo vad kul med snö! Honey skulle rulla sig i vanlig ordning och lilla Penny ville helst gå hem. Maja tog det hela med ro... Men inne sen hittade hon ju bollen och då var det full rulle. Valpen skall födas om ca 1 vecka...men det märktes minsann inte på hennes framfart!

Nåväl, alla barnen är i skolan idag. Kors i taket! 2 barn äter ju penicillin pga scharlakansfeber och även jag. Hade tydligen inte bara ont av min visdomstand utan lilla jag hade också streptococker. Men, det är på bättreingsvägen och idag känns det lite piggare. Funderar på att göra något vettigt idag. Kanskesortera i mitt köksskåp? Man har så mycket man inte behöver. Och nu när vi köpt stuga och allt så behöver man ju flytta dit lite saker också. Så ja, vi får se. Vi får ju nycklarna idag, så en liten tur dit inom någon dag har vi ju planerat. Dock får inte Maja förlja med oss dit ännu. Hon får vackert vänta tills valpen både fötts och blivit större!


Vår i luften

Om över en natt, som att vända på handen...så var våren här. Snön bara försvann, vips! Så var den borta. I förrgår var det underbart underbart, igår lite kyligare men idag har åter vårsolen hittat fram något. Jisses vad bra det känns att plocka fram solglasögonen när man skall köra bil... Se bara nedan vilket vårväder det bjöds på när jag o Honey hade varit hos veterinären och Honey fick sin årliga vaccination...

HoneyVacc

Har ägnat de senaste dagarna åt byråkrati: läkarbesäk, tandläkarbesök, veterinärbesök och lite mer telefonsamtal...Phhuuuu...man blir trött i huvudet. Ja, som om det skulle vara nog. Har fått problem med en visdomstand. Äter nu citodon tre gånger om dagen för att stilla smärtan. Naturligtvis sitter tanden i underkäken, som är hård som sten, och härliga rötter vilken innebär att den måste opereras ut och väntetiden är ca 8-9 månader hos käkkirurgen. Jadå, hade jag väntat mig att det skulle gå smärtfritt o enkelt? Håller mest tummarna att det värsta skall lägga sig inom kort. Kan inte ens prata när jag inte får smärtstillande, och alla som känner mig vet att bara det är hemskt...att vara tyst alltså! Jag som inte ens vill ta panodil i vanliga fall!!

Men det jobbigaste är nog trots allt att Mattis är sjuk och vi får inte hundra svar förrän om lite drygt en vecka. Han har fått göra en röntgen och plåtarna skall avläsas av kunnig personal. Vill det sig riktigt riktigt illa måste han tas bort, men vi hoppas såklart att det inte skall behöva vara så.

Idag kom Mattis ägare med en blomma, till mig. Jag blev så överraskad och glad på samma gång. Hade precis krupit upp i soffan med min son, som visat sig ha scharlakansfeber, och ojade mig lite över mitt tand-onda då det inte var dax för tablett ännu...så bara knackade det på dörren. Snopen blev jag, men så tacksam. Blommor är den bästa medicinen, älskar ju blommor. Men det är ju jag som skall komma med blommor till dem! Tycker så synd om dem att behöva oroa sig, nu efter allt som hände med Hero också. Men jag blev så glad så glad iallafall.

I övrigt får livet flyta på. Lilla Ylva löper. Precis lika osynligt som farmor o mamma Pärlan. Här hittar vi inte några droppar någonstans utan hon är mycket renlig o duktig! Stora tjejen nu!

Maja räknar ner lite smått inför valpen nu tror jag. Börjar bli lite varm i pälsen, söker sig gärna ner på golvet o lite svalka när vi går o lägger oss. Ja, en stund alltså, sen skall hon ner under täcket igen, och sen ner på golvet... Härlig sammanhållande nattsömn!

Övriga klanen mår bra, vår i luften och många planer med både stugan o husvagnen pågår... Så, livet är trots allt ganska bra! Ge mig bara några citodon så är livet tipp topp!! hihi...

 


Ändrig i protokollet

Som alla redan vet, blir det sällan som man tänkt sig. Det sker saker o ting hela tiden som gör att man får vika av från sin ordinarie plan, ta andra vägar för att ta sig vidare o fram.

Fick innan helgen ett mycket tråkigt samtal som jag kommer att dela med mig av senare i veckan. När sjukdomar slår till står man så maktlös sidan av... Vi håller iallafall alla tummar o tår för att det skall gå bra, att inte tänka annat är väl otänkbart egentligen. Visst är man realist i många lägen, men självklart är ju hoppet det sista som lämnar oss eller hur?

Så, av många anledningar, en mycket krånglande mage samt hjärtklappning i flera dagar ( dock tror jag att det beror på min nya medicin...kanske...men man är ju optimist i det läget ) så blev jag hemma med familjen istället för att åka till Hässleholm med Ylva. Vi håller oss tills Malmö utställningen blir av.

Majan

Maja inväntar sin kommande bebis med stort lugn, mycket vila i soffan o gärna inkypandes lite så där lätt i dotterns favorit filt... Har ännu inte känt av bebisen, bara lite bubblingar...men i denna veckas slut skall man kunna känna fosterrörelser. Tror dock att det blir lite svårare just för att där bara är en. Är magen " full " både syns o känns det ju mycket. Återkommer såklart med rapporter, om både det ena och det andra...


Kyligt

Frost idag, rejäl sådan. Dimma överallt. Vackert men förädiskt. Båtar o skepp tutar ute i sundet...

frost

Mötte en granne som sa att snart slipper vi nog skrapa rutorna på bilarna. Men jag " tröstade " honom med att det tar nog några veckor till trots allt. I mitten av mars vet vi mer. Det brukar ju alltid vara så. Man plockar undan vinterkläderna för att behöva ta tillbaka dem några dagar. Sen är det bara plötsligt vår!

Ser fram emot våren, alla knoppar i träden, blommor som tittar fram...alla fåglar som letar mask...

Dagens morgonpromenad blev lite kortare än planerat, får gottgöra det i eftermiddag. Hade ju glömt överdragsbyxorna så det var faktiskt inte så uppfriskande som jag hade planerat...


sjuka barn

Nu är min feber borta o väl var väl det för nu är det två av barnens tur... Mamma passar dem om ett tag så att jag kan åka en sväng till Bruces med doggisarna nu innan all snö försvinner. För det är så sant, flyttfåglarna kommer tillbaka nu o vårkvitter har jag hört vid två olika tillfällen nu de senaste dagarna... Härliga vår, välkommen tillbaka!!

Men tills dess njuter jag av frisk snöluft o bjuder på en bild från ena berget vi klättrade i på Skäralid.

högt

Ser kanske inte så högt ut, men längst där nere gick vi. Klättrade ner från andra sidan, gick över ån och sedan klättrade vi upp på denna sidan. Grattis till oss när vi såg sen att det satt varningsskyltar på denna sidan där uppe, om att man inte skulle klättra ner...på andra sidan stod det ingenting dock. Men ja, vi var alla hela iallafall...tur! Härlig o uppfriskande dag!

Nu skall jag ta o krypa ner i bingen med två sjuka barn, hundarna o en film... OCH en envis hicka som jag haft hela morgonen...

Nästa vecka väntar årlig vacc för Honey, byte till bebisfoder för Maja och förberedelser så smått inför valpen...

ciao!


Skapa en gratis hemsida du också!
Cybersite.se skapar du hemsidan snabbt och enkelt med färdiga designmallar

«oktober 2019»
tiontofr
010203040506
07080910111213
14151617181920
21222324252627
28293031
Skaffa en gratis hemsida på Cybersite.se